DEEP

När man äntligen kommer på topp, faller man till bott igen.
Och när man är botten så känns allt hemskt och man tror att man aldrig kommer må bra igen, men det kommer en dag du känner att livet är det bästa som hänt dig och du är superglad.
Men just när du sitter på botten så känner man sig bara värdelös och det känns som att ingen bryr sig. 
Och allt man gör är att tänka på gamla minnen och vill spola tillbaka till tiden då man låg på topp. Tyvärr går ju inte det.. 
Alla problem som folk handlar oftast om killar och just det handlar mitt skit om också. Det går inte beskriva för någon hur man känner sig, även om personen varit med om i princip samma sak och säger att den vet hur det känns så vet ändå inte personen hur just JAG känner eftersom alla har olika problem även fast det handlar om samma grej. 
För varje dag så saknar jag mer och mer. Ingen, verkligen INGEN vet hur jag känner, inte ens jag själv förutom att saknaden av just honom är enorm. 
Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Ända gången i livet man blir rejält sårad är när någon lämnar dig. Men tänk:
"I'm a big big girl, in a big big world, is not a big big thing if you leave me, but i do do feel that i do do will miss you much" ~emilia.

Förlåt för att det blir så mycket depp på bloggen men jag måste få skriva ut hur jag känner. 



Kommentarer

Skriv din åsikt här, tack

Namn:
Tryck här om du är stammis!

E-postadress: (vår hemlis)

Länka din blogg eller ett roligt videoklipp?:

Åsikt:

Trackback
RSS 2.0